Ja Hej alla.

Resan över till Usa var lite jobbig, men det visste ju vi om.
Men vi börjar från början.
Vi sov ju över hos Moa och Patrik sista kvallen, jag ställde klockan på 0530 för jag tänkte att det var lika bra att vara ute i god tid. Som sagt efter jag hade ätit frukost var det var bara att hämta släpet som vi skulle använda och fylla det. Efter vi hade väckt Klara och givit Nellie välling på morgonen bar det iväg. Full bil och ett fullt släp, med sju väskor en barnstol och en golfbag och en barnvagn.
När vi väl kommit fram till Landvetter efter en kvart tjugo minuter och vi skulle stiga av bilen för att börja packa sakerna på vagnar, sa började de det. Nellie, SPYDDE ner hela sig. Stackarn blev åksjuk. Då hade vi ju bara ca: 14 timmar kvar. Jiihoo!!. Så Patrik sprang in på Landvetter för att hämta papper och jag började packa på vagnar, Nellie skrek, Klara undrade vad som hade hänt !!
När Patrik kom tillbaka så gick Lisa med barnen för att byta på Nellie och jag och Patrik gick in med våra väskor. TACK Patrik.
När vi väl fått våra väskor in checkade så gick vi upp för att äta frukost igen. Nellie hade ju ingen mat i magen, så vi försökte fylla henne så mycket som möjligt. Vi vet ju att flygplansmat är till för sådana som inte behöver äta. Resan till Tyskland gick bra. Nellie var väl lite rastlös, men det gick bra. När vi väl hade landat hade vi bara en timme innan vi lyfte med det stora planet till over there för ett halvår. Denna resa gick över förväntan. Men Jag har nog aldrig sprungit och sett så mycket av ett plan innan. Vi har nu mera en duracell kanin i familjen. Både Klara och Nellie var duktiga, för att kunna flyga en sådan lång resa, på dag tid.
När vi väl landat på Miami Airport var det dags att fixa alla väskor igen på ngn vagn för att ta oss till Hyrbil's firman. Vi hade lite tur eftersom en kille vid namn Jose', hjälpte oss vid flygplatsen med väskorna och tog oss till en terminal, där han visade oss hur man skulle ta sig till hyrbil's firman. Mot en liten summa av dollar(som dom använder i detta land) följde han med mig, för det var jag som stod som bilhyrare. Utan han hade vi inte varit där vi är idag, med mitt lokalsinne. När jag väl hämtat bilen och skulle precis åka iväg så hade vi ingen stol till Nellie som jag ändå hade betalt för, så tillbaka igen till firman, dom hänvisade mig till ett bås på utsidan och bad mig visa kvittot. När jag gjort det, pekade han bara på en bil och i den fanns det ca: 30 stolar så det var bara att välja.

Nu var det dags att hämta Lisa och barnen för att fortsätta våran resa till huset. Vi hade också bokat en GPS, för att kunna ta oss till Helen som hade våran nyckel. Men den hittade inte adressen till Helen, så
hon fick ta sig till vårat hus för att möta oss där. För våran adress hittade den. När vi väl hade träffat Helen och hennes son Herman och kommit in i vårt hus och fått in våra väskor så begav det sig till en liten mataffär. För vi hade ju ingen MAT. Frukost ar ju aldrig fel i Fam Buvall. Alla blir ju lite så där om man inte äter.... i våran familj.
Nu var vi lite trötta allihop efter en lång resa, så efter vi hade packat upp våra kläder(Lisa som gjorde) och bäddat våra sängar så begav det sig i säng för alla. För nästa morgon hade vi ju en hel del att göra. En av sakerna som hände var att Coral Gables brandkår kom till vårat hus.
Men mer om det och många fler bilder kommer imorgon(läs idag)(bra va). För nu är kl. 22 har och vi är lite trötta.
GOD JUL & Grattis på fødelsedagen mamsen..
Kram från Fam. Buvall